pemmy

Är ju förjävligt jobbigt att skriva av skiten från handskrivet papper till datorn, men är väl ändå värt besväret eftersom man kan spara det för evigt då:P om inte datanfan pajjar som den faktiskt gjort tidigare


Kap 2 dåååå,

Jag vaknade av röster utanför, gnuggade mig i ögonen sedan reste jag mig till sittande. Kände hur huvudverken kom som en smäll och jag var tvungen att ta tag i hela huvudet så att det inte skulle explodera. Äntligen var natten över, jag tittade mig runt. Bredvid mig låg Malin och Frida, de båda sov. Det var soligt ute, det såg man eftersom solens strålar trängde igenom tyget till tältet. Jag undrade vad klockan var, reste mig och öppnade dragkedjan, jag möttes av en frisk vind som tog tag i mitt hår och det bländande ljuset tvingade mig att kisa allt vad jag kunde. Jag satte handen över pannan och trevade mig ut. Så underbart vackert det var, inte ett moln på himlen och fåglarna kvittrade glatt. Alla tältet stod på rad som kvällen innan, men saker och ting var inte desamma. Det var med en klump i magen jag vaknade denna morgon. Kim kom fram till mig, sträckte fram sin hand mot min

- kom vi ska åka hem, hämta Malin, jag och Anders väntar i bilen, skynda er.

Redan, tänkte jag för mig själv, och åter igen blev jag påmind om kvällen innan. Jag antog att Anders ville härifrån så fort som möjligt. Jag gick på trötta ben in i tältet igen och väckte Malin.

- Vi ska dra, skynda dig, Sa jag snabbt och Malin tittade upp mot mig samtidigt som hon gäspade stort. Vi hjälptes åt att få ner tältet som tog sin tid sen skyndade vi oss till bilen. Jag försökte att inte tänka på kvällen innan så gott som det gick, men varje sak jag såg och varje andetag gjorde mig påmind. Jag ville bara springa in i skogen och spy.

- Äntligen, Kim suckade.

Jag stoppade in tältet och packningen i backluckan och muttrade surt för mig själv om att de faktiskt hade kunnat hjälpa till om det nu var så bråttom. Jag hoppade in bredvid Malin och sneglade på bilklockan, 11:30 inte konstigt att man var helt förstörd.

Jag blängde Anders i nacken, men han brydde sig inte eller snarare märkte det inte. Jag lutade mig tillbaka, vågade inte säga något. Så misslyckat allt hade blivit, så jäkla korkad jag var. Jag kände hur gråten satt i halsen, utan Anders, nej... det fick inte sluta såhär.

Ingen sa något på hela resan tillbaka, stämningen var riktigt låg. Man kunde verkligen känna det som låg i luften och tystnaden var olidlig. Kim släppte först av Malin, vi sa ett kort hejdå och mumlade om att vi skulle ringa varandra så snart. Hon kysste Kim på kinden och tog ut sitt bagage, sedan försvann hon. Sedan var det min tur, jag svalde. Kim stannade framför min port.

- Jaha, fick jag fram, tack för skjutsen då. Jag spände av mig säkerhetsbältet och var precis på väg att ta mig ur bilen då Anders kalla röst förstelnade mig

- Du och jag behöver prata sen. Jag tittade ner i marken och blev samtidigt så förbannad på mig själv för att jag var en sådan mes som inte ens kunde titta min pojkvän i ögonen. Men jag fick fram ett viskande ljud

-  Självklart...

Jag tog min väska och smällde igen dörren till bilen, sedan gick jag upp till ytterdörren och insåg ganska snabbt att det var låst. Jag plingade på ett antal gånger och fort därefter hörde jag snabba steg i trappan innanför.

- Jaaaa! Sabina öppnade dörren. Tare lugnt, sa hon och släppte in mig.

Jag slängde av mig väskan och slet av mig kläderna, sedan hoppade jag in i den efterlängtade duschen. Jag duschade minst 20, när jag sedan klev ur duschkabinen tittade jag mig själv i spegeln, blicken svek och jag gick ut. Jag blev mött av min syster precis utanför badrumsdörren.

- Jag har hittat en sak till dig, sa hon och höll något bakom ryggen. Jag lyssnade inte utan snyftade istället till.

- vet du vad jag har gjort?!? Jag sjönk ner till golvet, lutade mig mot väggen och tårarna började sippra längs mina kinder. Sabina la undan tidningen och satte sig bredvid mig och la sin trygga hand på mitt knä.

- Berätta...

Genom tårar och leenden berättade jag om gårdagen, såsom kvällen och natten. Sabina satt förstående som alltid och lyssnade. Hon var en underbar storasyster som alltid gav tid åt mig såsom någon annan aldrig tidigare gjort. Efter min berättelse kramade hon om mig hårt.
- fan, mycket ska man gå igenom som tonåring.

Jag nickade, sedan gick jag upp och klädde på mig. Mamma och pappa var inte hemma, vilket var mycket skönt. Speciellt nu efter allt som hänt, för mamma var expert på att se på mig om jag var ledsen eller nere. Just nu ville jag att varken mamma eller pappa skulle få reda på vad som hänt. Jag gick ner i köket för att se om jag kunde hitta mig något att äta. En nudelpåse fick det bli. Under tiden när jag väntade på att vattnet skulle börja koka satte jag mig och läste en gammal Cosmo tidning. Sabina kom ner skuttande från övervåningen.

- Juste glömde ju visa dig. Hon la fram en okänd tidning vid namn Citrus.

- Jag tänkte mest för skojs skull, jag vet ju hur mycket de betyder för dig.

Hon bläddrade upp en sida och la den framför mig. Jag läste igenom sidan och tittade fundersamt på Sabina, hon var allt bra tokig. Men varför skulle man egentligen inte ta chansen när dörren ändå stod på glänt? Jag fyllde snabbt i mitt namn och min adress, stoppade ner ansökan i ett kuvert och la det åt sidan. Jag ställde telefonen framför mig, slog tveksamt numret till Anders. Alla möjliga tankat flög runt i mitt huvud och jag fick en olustig känsla i kroppen. Detta får inte vara slutet, det får bara inte vara så. Innan första signalen hördes slängde jag snabbt på luren. Jag tittade ut över en blick sedan tog jag mod till mig och ringde igen. Signaler hördes.

- Peter

- Åh hej det är Sandra, är Anders inne?

- Jo hej, vänta lite. Jag hörde hur han ropade efter Anders och mitt hjärta bultade allt hårdare och hårdare.

- Ja hallå, sa en välbekant röst, jag svalde

- Det är jag, sa jag ynkligt

- Jaha...

- Vi måste prata, började jag utan egentligen veta vad jag skulle säga.

- Jag har verkligen ställt till det, det har jag... men du måste förstå, jag ville inte alls, han var på mig jag försökte säga nej, jag försökte visa med kroppen att jag inte ville. Jag var ju så full, förlåt älskling, gud vad ska jag göra för att det ska bli bra igen? Jag stretade faktiskt i mot. Fråga honom själv... Det är ju dig jag vill vara med, du är den ända som betyder något... Jag kände hur tårarna åter igen pressade sig uppåt.

- Mmm, men jag förstår inte, hur kunde du? Ja menar, du gick väl ändå in dit frivilligt? Asså fyfan, jag blir så förbannad och ledsen på samma gång Sandra. Det är så fruktansvärt dåligt av dig, av er båda. Han ska vara min vän, tjena, och du ska vara min flickvän, fyfan...Vet du vad, du kan fanime ta honom, för mig har du förlorat för länge sen.

- Men...? Vad menar du? Är det slut? Vill du inte vara med mig mer? Aldrig?!?! Jag vill ju bara vara med dig. DIG, ingen annan, förlåt, förlåt, snälla... nu kunde jag inte hålla tårarna längre, de bara forsade ner för mina kinder

- Vet du vad, jag klarar ärligt inte det här, vi tar en paus sen får vi se. Men just nu vill jag inte se dig. Så ja, det är slut just nu.

Jag svalde, torkade tårarna från mina kinder, förmådde mig inte att säga någonting alls. Han var inte min längre, vad skulle jag nu göra? Det kändes som någon stod och stampade på mitt hjärta. Jag la sakta på luren. Jag ville bara krypa ihop till en liten boll och rulla iväg, aldrig mer komma tillbaka. Jag ville ligga i en liten vrå och tycka synd om mig själv, inte äta, inte dricka, svälta mig sakta till döds. Hur? Jag förstod inte, det jag minst anade. Så mycket jag kände inom mig som inte kunde beskrivas med ord. Allt kändes så ovärt det hela, så fruktansvärt meningslöst. Han var den som alltid tröstat mig när jag var ledsen, men nu hade jag ingen. Jag kände mig ensammast på hela jorden. Jag reste mig, vacklade mig fram till trappan, såg ingenting. Tårarna blev till sjöar i mina ögon, sjöar som svämmade över till kanaler, kanaler som någonstans dog ut. Jag förstod ingenting.

Sakta sköt jag igen dörren till mitt rum, jag la mig ner på sängen och sträckte mig efter min mp3. Jag tryckte på on knappen och musiken täppte till mina öron.   fan, mumlade jag för mig själv och började gråta igen.

Det var varmt, jag låg i Anders famn, han kysste mig ömt över kroppen, smekte min mage. Helt plötsligt kom Christoffer kom in i rummet. Han log mot mig och bad mig komma en stund. Anders puttade mig ifrån sig och reste sig upp, hans ansikte såg ansträngt ut och han tittade argt på Christoffer. De viskade helt plötsligt något till varandra och började skratta. Amanda kom in i rummet och Anders kramade om henne och tog hennes hand. De pratade men jag kunde inte höra vad de sa. Jag ropade Anders namn om och om igen, men han lyssnade inte. Christoffer tog tag i mig samtidigt som Anders och Amanda gick ut ur rummet, jag slog och slog på Christoffer för att han skulle släppa mig, men förgäves, jag var fast.

Svettig, varm och skakande vaknade jag, det var mörkt i rummet, jag förstod snabbt att det var en dröm, en dröm som jag gärna inte ville befinna mig i igen. Jag märkte att det regnade ute, det lät som om regnet piskade rutorna utanför. Jag kröp längre ner under täcket, tänkte åter igen på drömmer. Helt plötsligt plingade det på, jag reste mig klarvaken upp, det plingade flera gånger, det var någon som desperat ville in från regnet. Det snurrade till i huvudet, jag tog tag i sängkanten och trevade mig upp. Anders, tänkte jag. Kanske var det Anders som kom för att säga att han visst ville vara med mig.
Jag öppnade dörren, framför mina ögon stod Malin. Hon var blöt och mascaran rann längs hennes kinder.

- kom in! Du är väl inte ledsen? Jag kramade om henne länge.

- Neej, det är morsan, alltid ska vi bråka jag orkar inte mer, kan jag sova här? Hon knäppte händerna framför sig, så söt hon såg ut.
- Klart du får, kom så får du torra kläder.

Hon fick låna en av mina favorit mjukisdresser, så mysigt det såg ut. Vi kröp tillsammans upp i soffan i vardagsrummet. Jag tittade ut, himlen var alldeles mörk och regnet piskade allt som fanns utanför. En evig tystnad bröt ut mellan oss. Vi båda ville nog bara glömma, glömma och sakta gå vidare. Malin såg in i mina glänsande ögon. Fan tänkte jag, nu grinar jag snart igen. Jag nickade och pressade tillbaka tårarna.

- lilla vännen, hur är det? Har ni prata? Malin kramade om mig. Jag höjde blicken mot henne, då brast väggen inom mig, tårarna påminde om ett evigt vattenfall som vägrade upphöra.

- Han ville ta en paus, sa jag löjligt, man vet ju vad som menas med det.

- men jag vet hur mycket han tycker om dig, ge honom lite tid så kommer han tillbaka, han kanske bara behöver smälta allt lite, tror du inte det? Malin höll om mig hårt och vaggade mig fram och tillbaka. Vi satt där ett bra tag och pratade om det mesta, om livet, om henne och Kim. Efteråt kändes det bättre, mellan molnen kunde man skymta solens strålar. Det sprack sakta upp och solen värmde på nytt.

Jag och Anders hördes inte av, och varje dag var en kamp att orka möta verkligheten i ensamhet. På ett sätt förstod jag honom och jag visste att jag aldrig skulle få det som hänt ogjort. Med tiden försvagades min saknad och jag kunde glädjas åt vardagliga saker igen. Jag umgicks med mina vänner och syrran, lärde mig att njuta av livet på ett annat sätt än tidigare. Någon gång såg jag honom ute, men varje gång svek blickarna. Veckorna gick, men en eftermiddag när ingen var hemma dök ett brev ner i brevlådan. Ett brev som skulle förändra hela mitt liv.

Kvällen var underbar, äntligen var det sommar. Jag älskade sommarkvällarna när man kunde se solnedgångens sakta försvinnande. Det var en sådan dag i dag, vacker. Den var vackrare än någonsin. Jag satt på klippan med min nuvarande pojkvän Anders. Han var en vacker kille, mörkt hår, blåmörka ögon, lite fräknar på näsan och ett underbart leende. Jag älskade hans vackra vita tänder. Hans arm höll hårt om min midja och han andades lätt vid mitt öra. Vi såg ut över det stilla havet tillsammans. Min hand gled ner över hans lår, en lätt smekning och jag vände mitt huvud mot hans. Vi kysstes passionerat.

Vi befann oss på en liten udde som tillhörde fastlandet, det var någonstans ut mot Norrtälje. Den här kvällen var planerad sedan länge tillbaka. Tidigare samma dag hade jag och Malin haft skolavslutning, vi båda gick ut 9an tillsammans. Det var skönt med ändå lite tråkigt. När vi hade sjungit alla sommarvisor och då rektorn hållit sitt tal passade alla på att önska varandra en glad sommar. Klassföreståndaren delade ut betygen och vi var äntligen fria. En vacker BMW stod utanför skolgården och väntade på oss. Det var Anders och Kim, de hade slutat veckan innan oss och var ivriga att komma iväg så fort som möjligt. Jag och Malin trevade in i bilen med våra höga skor och känningar. Anders tittade på mig genom backspegeln

- Vad vacker du är!

Jag log ömt mot min Anders. Vi spelade hög musik i bilen, det var en varm dag och bilfönstrena var nervävda till max. Jag och Malin satt och försökte prata skolminnen mitt i allt, vi log ibland och skrattade som dårar också, det var härligt.

Det var inte Anders som körde, nej han var för ung, han var lika gammal som mig men såg betydligt äldre ut. Det tyckte både jag och många andra. Jag och Anders hade bara känt varandra i ungefär ett år. Det var början på förra sommaren som vi träffades genom några gemensamma vänner. Vi blev först väldigt bra kompisar men båda kände att vi ville mer. Ett halvår senare var vi ett par.

Kvällen var ung, vi skulle hålla igång hela natten lång. Tältet hade jag och Anders rest tillsammans, Malin och Kim skulle få plats där inne med. Vi var många i kväll, uppåt femton personer tror jag bestämt. Anders och jag satt kvar vid klippan och han drog systempåsen till sig och öppnade två starköl. Den ena gav han till mig och vi drack.

På andra sidan halvön var de andra. Några satt i en klunga runt Christoffer, min gamla barndomskompis. Han spelade gitarr och de andra sjöng. De flesta hade varsin starköl i handen. Många hade redan blivit för glada av all öl, men var det skolavslutning så var det. Festa på en ö, det gjorde väl alla någon gång i livet.

Malin, Amanda och Frid försökte sig på att bada. Folk skrek och ramlade. En cd spelare stod vid klipporna, ur högtalarna hördes ljuv sommarmusik. Minst sju tält stod resta tätt ihop, vilken natt detta skulle bli.

På andra sidan satt jag och Anders kvar, vi slukade den ena ölen efter den andra. Tillslut saknade vi gemenskapen så vi reste på oss, hand i hand knallade vi tillbaka. Jag kände mig redan en aning snurrig, jag visste själv hur lättpåverkad jag var och det visste alla andra också. Vi kom allt närmare det dånande ljudet av skrik, musik, skratt och mörka basröster.

Vi möttes av Malin som kom vinglandes bland stenarna. Hon slängde sig runt min hals.

- Heeeeeeeeeeeeeeej!! Va länge ni vart borta hihi! Gissa vad jag har gjort?! Jag har BADAT

Malin skrattade och hennes ögon tindrade som aldrig förr.

- Jassåå! Sa jag och log brett

- Mera öööl!! Ropade jag

Jag och Malin gick in i vårt tält. Hon rev upp en kasse med ytterligare öl. Jag drack, hon drack, vi drack som aldrig förr.

Jag vaknade, tittade på klockan. Det snurrade, kunde inte titta rakt, inte fokusera. Det blandades ihop, sekundvisaren och timvisaren.

- Faaan! skrek jag, kastade klockan i marken, vände mig, där låg Malin

- Malin, Maaalin! Jag skakade henne fram och tillbaka. Tillslut tittade hon upp, svaga smala ögon tittade på mig och hon log.

- Jag lever!!

Vi kramade varandra och skrattade. Helt plötsligt var det något som rörde sig utanför tältet. Man kunde se skuggan från en människa. Människan drog ner dragkedjan och kikade in

- Men heeej brudar! Christoffer skrattade till.

- Är det här ni gömt er? Vi undrade just... är ni fulla? Christoffer trevade in i tältet

- Tyst! Jag satte fingret mot munnen sen skrattade jag och Malin tills vi höll på och dö.

Malin reste sig och trevade ut genom tältet.

- Vart ska du? Ropade jag förtvivlat

- Kissa! Skrek hon i samma stund som hon ramlade in i Kims famn.

Jag slog ut med armarna och ramlade bakåt

- Aaaj, skrek jag och tog mig lätt för huvudet. I samma stund la jag märket till Christoffers öl i handen

- Ojj, hur gick de? Han närmade sig mig, nära var han nu. Jag kunde känna hans tunga andning som luktade som en blandning av öl, alkohol och snus.

- NEJ! Skrek jag och puttade undan honom, han såg konstigt på mig och skrattade

- Förlåt min sköna!

På något sätt kunde jag inte låta bli att le lite åt honom.

- Ja juste, klockan? Sa jag och pekade mot hans bruna arm

- aha, den är hmm... 01:10

- jasså bara, sa jag

Christoffer däckade och jag brydde mig inte speciellt mycket. Tog hans öl innan den välte och skulle ha sipprat ut över hela tältet. Jag drack, trevade mig ut över Christoffer och kände med ens hur kissnödig jag var. Jag började titta efter Anders, men kunde inte se honom någonstans. De andra hade lugnat ner sig lite. De flesta satt ner, vacklade omkring, några kysstes, kramades, pratade eller skrattade. Jag tittade ner på mina kläder. Typiskt tänkte jag, redan skitat ner den fina vita klänningen. Fan tänkte jag inombords och gick och satte mig bredvid Frida. Vi log mot varandra och hon kramade om mig, hennes öl ramlade omkull och sipprade ut vid våra fötter.

- Nu är det dans kring midsommarstången! Hojtade Jocke.

 Alla började resa sig, greppa tag i varandras händer och efter några sekunder var alla i full gång att hoppa runt den lilla björken. Jag orkade inte, hade ingen lust. Jag satt hellre och iakttog alla från min lilla sten. De betedde sig som tokiga små barn, tokiga och lyckliga såg de ut. Jag trevade tillbaka till tältet, kände att jag inte orkade mer, Anders hittade jag inte heller. Jag ramlade rakt in på Christoffer, han vaknade med ett ryck. Jag låg plant över hans tunga kropp, lutade ansiktet mot hans axel och slöt ögonen. Christoffer slöt armarna runt min midja, han snusade lätt i mitt hår, smekte mig över ryggen och ner mot svanken. Det snurrade i mitt huvud i min kropp, jag reste mig lite, lyfte upp huvudet. Allt kände så konstigt, så fel. I samma stund tog Christoffer tag i min nacke och kysste mig försiktigt. Jag gav motvilligt med mig, slappnade av och vi kysstes. Hans händer trevade ner mot mina höfter och han rörde vid mina trosor. Jag ville inte, kunde inte, men klarade jag att sträva i mot? Jag kände hur hela min kropp sa nej, men jag lyckades inte få fram ett ord. Jag började streta i mot och ruska på kroppen för att få honom att förstå, men han brydde sig inte.

Någon rörde sig utanför tältet. Någon närmade sig, denna någon drog upp dragkedjan till tältet. Anders...

-  Vafaaaaan! Anders slet tag i mig, drog mig ut ur tältet. Jag ramlade ner på marken, rörde mig inte. Jag blundade, ville inte se, men jag hörde.

-  VAFAN Chribba, Min tjej, det trodde jag inte om dig. Jag hörde ett slag och några skrik sen hörde jag inte mer.

Guuuuuuuud vad tråkigt jag har............
Vene vad jag ska hitta pååå, nån som har nått förslag?

Var ju och körde Box med Jonte i går, ja jääääääklar vad han slog det blir ju dubblet så jobbigt att ta slagen från en kille än en tjej eftersom killar oftast är starkare och har större kraft i sina slag. Så de va minst lika jobbigt för mig att stå och ta hans slag som att själv stå och mata på när han höll. Men riktigt skönt vare,
efteråt så gymmade vi lite granna och skrattade för båda va trötta och flummiga. Alltid så bra när man är 2st för då kan man hjälpa varandra med övningar=D
Sen duschade vi och Jonte körde rally hem med mig som vanligt:P

Mina päron är ju borta nu 2 dagar tror jag det är, det är fan så skönt. När jag kom hem i går vid 21:00 ungefär så tog jag en promis med Wilma som blev så glaad! hon sprang och hoppade och såg så lycklig ut, sen duschade jag av henne och lagade mig en jäkla onyttig middag med pommes o bea och COLA o kött o hejhåå, jag som hade vart så duktig och tränat:P ajaj, men meene-
Sen gick jag upp och satte på hög musik som man kan göra när päronen är borta!
Så hoppade runt och sjöng på hela övervåningen sådär crazy som man kan få lov att vara när man är själv! haha:P
så jäkla mycket energi efter att man tränat så man vet inte vart man ska göra av den..

Typiskt att bilen inte är hemma, hade vart så skönt att ta den upp till gymmet. men får se vad jag hittar på. Något ska de blir iaf!


Tjoheeejejejje

Har ni någongång funderat på när vi blir till? 
När och hur blir vi dem vi är och hur lär vi känna oss själva?


MItt svar är att vi blir till i mötet med andra människor.  I samspel med människor och miljön runtomkring oss lär vi inte bara känna andra, utan också oss själva. Hur vi reagerar på olika situationer, hur vi löser konflikter, vad vi tycker och tänker. En människa som skulle leva i ständig isolering från omvärlden och alla sociala varelser skulle aldrig kunna utvecklas till den verkliga människa hon egentligen är.

Människan är ständigt i utveckling där hon hela tiden strävar efter att bli mer och mer sig själv, att försonas med den man är. Vi alla har erfarenheter av det förflutna och förväntningar på framtiden, allt som vi gått igenom påverkar vårt sätt att uppfatta verkligheten och hur vi ska förhålla oss till den. Detta får även betydelse för hur vi tänker och känner och väljer att handla i olika situationer.

"Människan kan inte vara en människa utan kropp, samtidigt är bara en kropp inte en levande människa"

Ganska intressant mening att fundera lite över. Kroppen är egentligen ett medel som hjälper oss att förhålla oss till verkligheten och omvärlden, samtidigt som vi är så mycket mer är det som är synligt.

Snaaaart drar jag iväg och kör ett skönt spinningpass=D



Sen efter blir det lite bodypump!

Jag som verkligen hade stressat ner och hittat lite av mitt inre lugn efter mitt Yoga pass!
NU är allt det som bortblåst och jag är tamefan förbannad!!!!!!!!!!!!!!
Min brorsa sitter och lyssnar på musik på sin data och min pappa sitter och lyssnar musik på hans och mammas data. MEN JAG sitter här och lyssnar på deras skit musik som blandas ihop och det låter förjävligt. Jag vill ju också ha musik.. Trode jag skulle få det i dag också eftersom jag nyss var och köpte ett par högtalare som jag nu kopplat in.- MEN FUNKARE DE TROOOO?! Nej det gör det inte....

Det var ju inte oväntat.... Jävla data alltså, och fan att man ska vara så himla kass på allt som har med en dator att göra.

När jag ska spela upp en låt så står det: blablabla har upptäckt ett fel med dina ljudinställningar....
Men vad ska jag göra då? har vart inne och tittat på inställningarna men vet ju inte vad jag ska ändra på och inte ändra på. jag behöver hjälp av någon som kan detta..


Någon som vill hjälpa mig?? =D

ååååååååhh=D

Underbart att träna!!!! känner mig glad och pigg nu=)
Passet var superskönt, hela kroppen är nu genomkörd. Antagligen kommer jag vakna med världens träningsvärk i morrn, men de är bra skönt de=) då känner man iaf att man fått jobba.

NU ska jag gå ner och göra en sallad bestående av  tomat, gurka, avocado, paprika, fetaost, isbergssallad oooch köttbullar:P  mums!!
fast kanske behöver lite kolhydrater också,, nåå får se vad jag hittar, kanske lite pasta till? jooo så får de bli!

Men verkligen inte denna morgon. Det första jag såg när jag tittade ut genom fönstret var en riktigt grå värld fylld med regn som öser ner. Fyyyy så tråkigt, jag längtar verkligen efter våren. Då det blir ljusare och varmare och man kan klä av sig alla tjocka vinterkläder. Ta mysiga promenader och se hur marken sakta torkar. Alla knoppar som tittar fram ur marken och när gatorna soppas. Mmmmmmmmmh, som jag längtar.
Sedan SOMMARLOV hihi:P som jag numera har.

Vad gör det väl om regnet öser ner?
Bara de soliga dagara blir fler
jag har bleknat till en gråmus instängd i ett skolhus,
NUUUUUUUUUUUU vill ja uuuut!
Det här är dagen som jag längtat till, nu kan jag göra som jag vill.
Kan inte sitta still, en minut, terminen är slut, JAG VILL UUT!!

Till mitt sommarlov, sommarlov, MITT SOOOOOMMMMAAR LOOOOOOV!!!

Sommarlov!

HAHA kan nog vara världens bästa låt som jag lärde mig någon gång när jag kanske var.... 10 år?
och den sitter fortfarande kvar, otroligt vilket minne man har:P

Nånå..... Jag är duktig i dag, ska nämligen iväg och träna nu, köra ett muskelpass.
Riktigt skönt att börja dagen på detta sätt.!
För NUUUU börjar träningen på allvar. Inga ursäkter tillåts!

Annars då?? JOooooooo, mycke i skolan som vanligt. Händer inte överraskade mycket i mitt liv just nu. Känns som man bara sitter och väntar på att det ska hända nått!
Jag vill egentligen ha lite äventyr i mitt liv, de krävs för att jag ska känna mig fulländad.

Men i sommar ska jag hitta på massor med kul, ut och paddla kajak, tälta i skärgården. kanske åka upp till fjällen och vandra i naturen och akta sig för björnar:P

Jag ångrar fan att jag inte gick lumpen.. fanfanfan, jag hade ju klarat de då, det skulle vara en riktig utmaning för mig. problemet skulle nog inte vara det fysiska, utan snarare det psykiska och att bara leva med massa killar där säkert hälften skulle vara svin!
Men men, livet är då underbart, så oförutsägbart. Egentligen är man fri att göra vad man vill, när man vill! men det gäller att ha mod, att våga ta chanser. Min tid kommer, en dag ska jag hoppa ut i det okända!!

Nu ska jag iväg och låta mina förtynade muskler få byggas på nytt! Detta är starten på mitt liv som träningsnarkoman haha:P IGEN! den som lever får seeeeeeeeeeee=D

Min helg har vart toppen måste jag säga!

Fredagskvällen spenderades ju iof på jobbet, men det gick faktiskt helt okej.
I lördags sov jag ut, vilket var så skööönt. Sen kom Jessi hit på eftermiddagen, vi fixade oss och käkade sen gick vi ner till Johanna där vi träffade henne, Helli och Natta. Vi snackade massor, drack och lyssnade på musik, sedan tog vi taxi vid 22:30 till  Grand Garbo i Sumpan. Tur att vi kom in, hade vi inte gjort det eftersom det är 23 där egentligen så hade vi ändå en plan B. Men allt gick precis enligt planerna och vi hade jätte kuul!
Sprang upp och ner mellan golven och dansade och hade oss=)

Kom inte hem så jätte sent vilket var skönt och jag slapp vakna bakis:P
Annars tog jag det mest lugnt hela söndagen, kvällen slutade med att jag träffade Arthur nere i spånga över några cider, vilket var såååååååå trevligt=D det är härligt när man träffar någon som man bara kan sitta och prata med samtidigt som klockan flyger iväg. Tror vi satt i lite mer än 3h och snackade och skrattade=)

Annars har jag vart i skolan i dag, måndag. Kände mig rätt så trött när jag kom hem så sov 2 h ungefär. Det är ju så jäkla underbart, fast man är ju typ tröttare när man vaknar sen haha:P
jag har faktiskt lagt studieböckerna åt sidan i kväll. Har istället städat mitt rum och legat i sängen och slappat samt läst min cosmo som kom i dag!
riktig skön kväll med andra ord!

Hejpaaa

åååååååh vad de tog i mot att gå upp.... tror jag har sovit i 4 h ungefär, somnade vid 02 och ska vara i skolan hela dan, sen jobba tills 23 i kväll. Inser nu att de här kommer aldrig funka. Så får helt enkelt gå tidigare från skolan för att åka hem och sova en stund.

Japp, så får de bli=D

Tack för att gårdagen är över, eller snarare att kvällen i går är över. gjorde ju nämligen ljusa slingor på håret i hop om att äntligen få bli lite ljus igen. Var självklart tvungen att ha i dom i nästan maxtid eftersom jag var rätt så mörk innan. Många av er tycker säker att jag är riktigt knäpp som inte väntar eller går till en frisör och fixat till det, men jag har alltid färgat och trixat med håret hemma själv när det gäller slingor, färg och allt vad det är.

MEN, det som hände i går va fan inte kul. Hur mycket är man egentligen villig att offra för att få den hårfäg man vill ha? Jag är egentligen inte villig att betala priset som jag fick göra för att bli ljus. Men jag får skylla mig själv eftersom jag visste att chansen fanns att jag skulle fräta sönder hela jävla håret.

Så iaf, tvättade ut färgen och handtorkade håret och ställde mig framför spegeln och drog igenom fingrarna i håret, och vad ser jag, joooo alla mina toppar på allt hår som hänger längst fram vid ansiktet är så krusigt och slitet så när jag drar i den är det som gummi som bara lossnar och rullas ihop till små små bollar.
Det första jag tänkre var " neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej, jag vill inte klippa mig kort IGEN!!" sen sprang jag in till mamma och visade och hon blev också häpen för såhär har vi aldrig vart med om att de blir......

Så jag stod där i tårar samtidigt som manna fick klippa av vissa singor på hälften och klippa min snedlugg ännu kortare och ja ni fattar. de fanns inget val, så fort man kammade håret så ramlade topparna lixom av och det slitna bara drog sig högre och högre upp. Sånt här får man allvarligt masgår av.. Så jag sov hela natten med håret inkletat med olivolja och i dag ser det väl något bättre ut med ena sidan är som ett ända fågelbo, riktigt risigt och topparna ska vi inte ens tala om..

Men så är det........ åter igen som man bäddar får man också ligga.

TJOOOOhej

NU sitter jag här igen med håret inkletat med färgningsmedel. Detta är fan en riktigt dålig vana jag har, färg hit, färg dit. Stackars mitt hår, snacka om stryk jag ger de. Aldrig får det vara ifred.
Men jag lovar detta är sista gången jag ändrar färg, nu ska det vara ljust för all framtid.

Ska snart gå och skölja ut färgen så får vi se hur resultatet blir, man kanske kommer till jobbet i morrn som en liten tigerkaka haha:P det skulle ju vara snyggt de!!!
Men som man bäddar får man ligga=D

Tjohooooooooooo, kunde inte sagt de bättre själv!!

Nyår 07


Dagen vart riktigt fullspäckad med massor av saker som skulle fixas. Jag, Jessi och Anna drog förbi en sväng på solaireöarna, drickan skulle köpas och mamma skulle hjälpa mig med att slänga i slingor i håret. Slingorna gick åt helvette, för de va de sämsta slingorna jag någonsin testat. Det ska ju vara med hätta, annars funkar det helt enkelt inte!
Men men, jag och mina tjejer fixade oss här hos mig sen åkte vi till Johanna där vi lagade en god middag och drack, körde frågesport som Jessi och natta fixat! Skit kul
Lillebror kom också förbi en sväng med Tobbe och Limpan.

Kvällen slutade med att vi åkte till Alex trots alla jävla onödiga problem och larverier som jag fortfarande inte förstår mig på. Men vi kom iaf dit tillslut, och kvällen blev riktigt lyckad med massor av dans och dricka och flumm, jag tappade iaf inte min champange den här gången:P. Tror vi kom hem till Jessi vid 6, så riktigt sent blev de!!





Nuuuuuu ska jag snart åka till jobbet och slita!!!
HEJPAAAA