pemmy

Hejhoppppppppp!!!!!!
i dag har skolan börjat igeen,,, men de känns okej.. Har vart på basgruppträff och sen pluggat hela dagen. Har omexamination på fredag om alla jävla sjukdomar, önska mig lycka till..... De kan ju behövas om man säger så.
I kväll har jag vart i Hallunda och kollat på älsklingen som spelat match. De vann, så de va himla skönt, speciellt när man får hem en glad pojkvän=D
Nu ligger vi här och slappar och har bestämt oss för att NU börjar vår nyttiga tid. Inge mer chips, inge mer godis, inge mer glass, inge mer skit mat..
NU JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄVLAR ska jag bli fit for fight igen..

NAtttiiii!

Reflektioner angående samtalsträningen

Det var otroligt lärorikt att få spela patienten och genomföra samtalet med sjuksköterskan som om det vore på riktigt. Jag tror också att man lär sig minst lika mycket när man spelar patient som när man spelar sjuksköterska. Innan vi inledde samtalet trodde jag inte att det skulle bli så naturligt som det faktiskt blev och även kändes. Jag kunde verkligen gå in i min roll och det kändes väldigt äkta, som om det nästan hade kunnat vara på riktigt.
De känslor jag kände när jag spelade patient var att jag kände mig väldigt utlämnad och naken, som om jag delade med mig av mina innersta hemligheter, vilket också gjorde att jag kände mig väldigt sårbar. Detta visar att sjuksköterskan har en otroligt viktig roll när det gäller att samtala med en patient. Som sjuksköterska måste man verkligen tänka på vad man säger, hur man säger det och vid vilket tillfälle det är lämpligt att säga det på. Jag tycker att vårt samtal var mycket bra, min sjuksköterska lät mig prata och avbröt mig inte. Hon lyssnade på mig och verkade väldigt intresserad. Självklart bidrog det till att jag fick lättare att öppna mig för henne då jag kände av att hon brydde sig. Det som jag reagerade mest på var när min sjuksköterska frågade mig "varför tror du att du har fått denna sjukdom" just det där ordet varför gav mig en olustig känsla, även om vi bara "spelade" dessa roller kändes det som jag ställdes mot en vägg, som om jag blev anklagad för något och nu var tvungen att försvara mig. Så helt klart tar jag lärdom av det, och vad jag förstår så är ordet varför, något man ska vara väldigt försiktig med att använda i såna här situationer.
 
När det gäller öppna frågor så upplevde jag dem som väldigt sköna att få. Att känna att det var helt upp till mig vad jag vill svara, samt att de öppna frågorna min sjuksköterska ställde var dem som stimulerade mig allra mest. När jag berättade något och hon frågade en liknande fråga som "hur upplevde du det" så var det som om jag fick en chans att gräva ännu djupare i mina funderingar och sätta ännu mer ord på mina känslor. Det tror jag är väldigt viktigt eftersom det kan vara så att man inte inser saker förens man säger dem högt till någon annan.

Att ställa öppna frågor innebär att sjuksköterskan har en öppen hållning gentemot patienten. Att man är känslig för det oväntade och oförutsägbara, samt att ha tålamod till att vänta så att fenomenet får tid att visa sig precis som det är. Det innebär att inte tvinga fram det eller styra det genom att ställa för mycket stänga och styrande frågor. Man kan säga att öppenhet är att man med en etisk nyfikenhet skaffar sig en bild av patientens värld och samtidigt låter patienten få lära sjuksköterskan vad lidandet innebär för just henne. (Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud & Fagerberg, 2003)

Stängda frågor och fakta frågor kändes inte lika stimulerande, de kändes mer som om sjuksköterskan var ute efter att få reda på saker som jag kanske egentligen inte ville berätta. Det var mycket bekvämare att få öppna frågor då det kändes som om dem var mer på mina villkor.

Vi hade en ganska lång paus i vårt samtal och den kändes naturlig, eller snarare den kändes ganska viktig. Jag kände det som att jag hade pratat så mycket hela tiden och varje gång när jag blev tyst frågade sjuksköterskan mig något. Men just vid pausen när hon inte frågade mig något efter att jag blitt tyst så kändes det skönt, som om jag fick en stund att landa lite, samla mina tankar och slappna av. Så upplevde jag det, men alla känner nog olika.

Slutet på vårt samtal var jätte bra, det kändes skönt när min sjuksköterska gjorde en sammanfattning av vad vi hade pratat om. Då kändes det verkligen som hon lyssnat på riktigt, och hon kunde till och med fånga upp det som kändes allra viktigast för mig, de saker som jag berättat mest om. De var skönt, ungefär som en bekräftelse, att det jag säger, tycker och tänker faktiskt är viktigt.



Dahlberg, K. Fagerberg, I. Nyström, M. Segesten, K., & Suserud, B. (2003). Att förstå vårdvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Det finns saker som ibland får det att kännas som att jag förflyttas till en helt annan dimension. Saker som väcker mina innersta känslor och tankar. Saker som får mig att se världen med dessa speciella glasögon som speglar allt det fina och vackra, allt det som man i vardagen oftast är alldeles förblindad för att se och lägga märket till.
När jag får på mig dessa glasögon så är det inte bara det fina och vackra som blir uppenbart, utan också det hemska, orättvisa och sorgsna som ständigt pågår runt omrking oss.

När jag får såna här känslor i kroppen och när jag känner mig omskakad, ungefär som om någon tagit tag i mig och väckt mig från den vanliga vardagen så blir allt så uppenbart. Allt det som man borde ta vara på trots att man inte gör det. Och när jag tänker efter ännu mer så är det de små sakerna som verkligen är det som gör världen så otroligt vacker och underbar att leva på. De stora sakerna skulle inte betyda något om inte de små sakerna fanns där.

När jag pratar om små saker så menar jag ALLT de lilla som som kretsar runtomrking.
Det är inte träden i sig som är vackert, det är solljuset som speglar regndropparna som fortfarande hänger kvar på trädens löv.
Det är inte ledigheten i sig som är det vackra, det är att få vakna upp brevid den man älskar, eller att få höra fågelkvittet utanför fönstret när man vaknar.
Det är inte förhållandet med en annan person som i sig är det vackra, det är alla pussar, kramar, värme, omtanke,  uppskattning och alla saker man skapar  och upplever tillsammans som är det vackra.
Det är inte ett hus i sig som gör det vackra, utan alla små detaljer, lampor, tavlor, ljus eller inredning som gör det vackra.

Alla dessa småsaker är så oerhört betydelsefulla, en klapp på axeln när man är ledsen, ögonkontakt med den personen man talar med, att få höra ett fint ord från någon man tycker mycket om, att komma hem till tända ljus, att få en kram om man känner sig nere, att hjälpa en gammal dam över gatan, att köpa en kopp kaffe till en hemlös på gatan. Det är dessa saker som är vackra och det är dessa saker som är så betydelsefulla. Det är dessa saker vi inte får glömma bort, och framför allt inte glömma hur mycket värde det finns i dem.
Det krävs inte mycket för att ge lite kärlek, och det är värt att minnas, varje dag.

Heeeey!

passar på att skriva ett litet inlägg nu när jag ändå inte har nått att göra! känns ju som om det är på tideeeen, om man säger så:P
De har ju hänt massor sen sist jag skrev. Har dels fått ett nytt jobb som assistent till en 17årig kille som sitter i rullstol. En underbar människa som är otroligt lätt att jobba med. Jobbade i går och då läste vi läxor, spelade spel och fikade. På lördag ska vi baka lussekatter tillsammans. Inget jobb att klaga på kan man ju säga:P har fortfarande kvar Arla men blir inte så mycket jobb där nu för tiden.

Skolan går väl helt okeeeej, blev därimot underkänd på den muntliga examinationen i fredags om ca 40 olika sjukdomar. Känns faktiskt riktigt jobbigt, blir arg på mig själv att jag tar det så hårt. Men som sagt jag har höga kvar på mig själv och det är något jag måste jobba med för att inte skapa mer lidande för mig själv i onödan. Jag blir så lätt besviken på mig själv när jag misslyckas och just nu när det har med skolan att göra så kan det bero på att jag klarat ALLT innan utan att göra om en enda tenta så därför antar jag att smällen blir hårade nu, för att jag är så van att klara allt.

Sitter just nu hemma hos älsklingen, har pluggat hela dagen lång ändra från klockan 9 i morse tills nu. Fått en hel del gjort vilket känns super skönt! Det är verkligen bra eftersom Andreas är ledig i morrn och vi bara ska ha en hel dag för oss själva. Vi ska handla massa ingredienser så vi kan julbaka på söndag och handla massa saker till hans lägenhet så han kan få det lite julfint här hemma!

Gardiner behövs, är det inte typiskt killar att inte ha gardiner hemma:P Sen ljusstake och julstjärna som jag tycker ska hänga i köket.
Kom ju upp tidigt i morse, vilket känns jätte bra nu!! Men jag var nog allt lite grinig mot älsklingen min i morse. Hans klocka stod på 07:15 och jag tänkte gå upp 09:30. Men Andreas låg och snoozade i 1h och tror ni inte att jag blev galen av att höra den där väckarsignalen var 10:e minut. Ni vet precis när man lyckats somna om igen så ringer den på nytt:P Men de va väl lika bra de för jag kom upp i rättan tid för att hinna med allt skolgrejs som behövdes göras.

Min älskling är världens bästa, vill alltid ha honom vid min sida och dela allt med honom i framtiden. Är det inte häftigt när man träffat en person som allt bara känns så rätt med!?! Längtar tills han kommer hem från sitt jobb nu, för jag saknar att ha honom nära mig och vi ska nog gå på bio i kväll. Mysigt!!

Miiiiiiiiiin bästa heta bandymålvakt!