pemmy

Det finns saker som ibland får det att kännas som att jag förflyttas till en helt annan dimension. Saker som väcker mina innersta känslor och tankar. Saker som får mig att se världen med dessa speciella glasögon som speglar allt det fina och vackra, allt det som man i vardagen oftast är alldeles förblindad för att se och lägga märket till.
När jag får på mig dessa glasögon så är det inte bara det fina och vackra som blir uppenbart, utan också det hemska, orättvisa och sorgsna som ständigt pågår runt omrking oss.

När jag får såna här känslor i kroppen och när jag känner mig omskakad, ungefär som om någon tagit tag i mig och väckt mig från den vanliga vardagen så blir allt så uppenbart. Allt det som man borde ta vara på trots att man inte gör det. Och när jag tänker efter ännu mer så är det de små sakerna som verkligen är det som gör världen så otroligt vacker och underbar att leva på. De stora sakerna skulle inte betyda något om inte de små sakerna fanns där.

När jag pratar om små saker så menar jag ALLT de lilla som som kretsar runtomrking.
Det är inte träden i sig som är vackert, det är solljuset som speglar regndropparna som fortfarande hänger kvar på trädens löv.
Det är inte ledigheten i sig som är det vackra, det är att få vakna upp brevid den man älskar, eller att få höra fågelkvittet utanför fönstret när man vaknar.
Det är inte förhållandet med en annan person som i sig är det vackra, det är alla pussar, kramar, värme, omtanke,  uppskattning och alla saker man skapar  och upplever tillsammans som är det vackra.
Det är inte ett hus i sig som gör det vackra, utan alla små detaljer, lampor, tavlor, ljus eller inredning som gör det vackra.

Alla dessa småsaker är så oerhört betydelsefulla, en klapp på axeln när man är ledsen, ögonkontakt med den personen man talar med, att få höra ett fint ord från någon man tycker mycket om, att komma hem till tända ljus, att få en kram om man känner sig nere, att hjälpa en gammal dam över gatan, att köpa en kopp kaffe till en hemlös på gatan. Det är dessa saker som är vackra och det är dessa saker som är så betydelsefulla. Det är dessa saker vi inte får glömma bort, och framför allt inte glömma hur mycket värde det finns i dem.
Det krävs inte mycket för att ge lite kärlek, och det är värt att minnas, varje dag.

Eller kan det vara så att vi människor har en tendens att tro att det vi inte har eller får är precis DET vi vill ha..
jag vet faktiskt inte, och lika många gånger har jag grubblat över just de...
Kan det vara så att vi uppskattar saker mer när vi märker att vi just förlorat dem? För medan vi fortfarande har dem så är det inte lika spännade och intressant som när man helt plötsligt märker att det rycks ifrån en.

När jag nu börjar tänka så är människan ganska knepig.
T.ex så är jag trött på att sitta här hemma i mitt rum varje dag och tillbringa den mesta tiden i säng vid datorn och teven, inget jag uppskattar sådär super mycket. Sen om jag väl åker bort på semester eller vad det nu kan tänkas vara så kommer tillslut den där tanken "borta bra, men hemma bäst" och jag kan längta så in i helvette tills jag får komma hem och spendera en hel dag i mitt rum, i min älskade säng.
Men när jag väl ligger här hemma, så tänker jag istället "ååh vad jag vill tillbaka"
Känner ni igen det kanske?

Eller t.ex. om man dejtar någon och han hör av sig väldigt ofta. Man tänker att jajaja, de är väl mysigt men han kanske är lite väl på och hör av sig lite vääl mycket eftersom man själv kanske känner sig osäker på vad man känner.
Sen helt plötsligt så vill han inte ses mer, och man inser plötsligt att man verkligen ville fortsätta träffa den där killen. Men då är det ju kanske försent. You don't know what you miss until it's gone, känner ni igen de kanske?
Man kanske helt enkelt tar lite för mycket förgivet, bara för att en person hör av sig jätte mycke och visar jätte mycke intresse så får man helt plötsligt ett val, man har pucken i sina egna händer och då kanske det inte blir lika spännande?
är inte de sjukt?!?!?!
Sen när man förlorar pucken till den andre så inser man att målchansen  kanske helt plötsligt är långt borta.

Hänger ni me?

De kan iof också vara för att vi människor kan vara experter på att måla upp den perfekta bilden om saker och ting.
Åååh tänk om det hade blitt vi, han hade vart perfekt för mig, så underbar och allt. Även om man förlorar något så är det inte säkert att allt skulle bli så himla perfekt som man trode ifall man inte hade förlorat det.

Jag tror att allt har en mening, är det inte meningen så blir heller inte så fallet.
På så sätt är det också lättare att släppa det.  Ett Enkelt och ganska skönt sätt att tänka på.

jaaa, jag säger ju de. På kvällarna väcks tankarna till liv i Emelies lilla huvud.

Nu bär det snart in till stan för att för andra gången försöka fixa ett sånt där studentbusskort.
Fattar inte att jag inte tänkte på att köpa de förra terminen. De kostar bara 1700kr. Eller de är väl inte så "bara" direkt men bättre än att behöva punga ut 2500kr eller va dem egentligen kostar. Jag vägrar att betala så mycket, har verkligen inte råd. Hur fan tror de att vi studenter egentligen ska klara oss, och jag som inte ens bor själv har till och med dåligt med pengar.
Förra året köpte jag sånt där terminskort trots att jag hade fyllt 20. De gick ju as bra för jag åkte inte fast som tur var, men nu orkar jag inte behöva gå runt och bli livrädd så fort jag ser att en sån där sl gubbe kommer nära mig.
Så det här stundetkortet är helt enkelt lösningen på allt=)

hahahha i går på jobbet så hade jag en mycket trevlig konversation med killen som jag alltid undviker. Med mening kollar jag bort så fort han kommer inärheten men han verkar inte fatta poängen alls.

Han: heeej, du ser så deppig ut (som han alltid säger)
Jag: hahhahah ja men du säger ju alltid de
Han- jaaa men alltså, ja asså jag har inge annat att säga
Jag- nehe, jaha men jag är INTE deppig
Han- aha, du kanske bara är trött
Jag- neee jag är glad.
Han- aha men jobbar du någe mer?
Jag- neeej bara i dag
Han- alltså jag försöker bara få en konversation, men de är inte så lätt när du inte frågar nått tillbaka
Jag- aaa men jag ska gå och lämna mitt headsett nu
Han- aa men vi kan snacka mer där ute sen


hahhaha herregud alltså, han slår alla pris, hur fan orkar människan.
Sist så fråga han om jag ville ta en fika med honom men då sa jag att jag inte ville det. Då sa han "men man kan bara vara kompisar, du vet de finns olika kompisar, typ som kk och sådär"
hahhahahah vilket jävla pucko han är.


jaja, de finns många såna i denna värld.
Nu ska jag fixa mig här!

Jag har trååkigt, och nu slutar alla på mitt jobb om 20 min, och jag skulle ju egentligen vart däääääääär...
Nu ligger jag här och gör verkligen ingenting alls istället. Har precis käkat lite korv med korvbröd, blää, de är inge gott....
Och speciellt inge nyttigt alls.

Idag känner jag bara för att ta en paus ifrån livet. Skulle vilja sätta mig på ett plan och åka Låååångt bort och bara strunta i allt. Alla jävla måsten, hit och dit. Det ska göras, de och de och de. så jäkla mycke måsten hela tiden. Tider ska passas, saker ska betalas, planeras, göras. ååh.....................................
Men det är väl livet antar jag..  Eller sättare sagt, livet är så, inte bara för mig utan för ALLA....

Jag behöver städa......
mitt rum, köket, vardagsrummet, ja hela jävla rubbet. Men jag kommer mig inte för något alls. Tittar på klockan, vem uppfann den här jävla tiden som måste ticka hela tiden?
Kan den inte bara stanna,,,,,,, en liten stund bara?!??! jag hinner ingenting men ändå så ligger jag bara här och stirrar in i skärmen och tänker att det gör jag ju visst men ändå blir inget gjort.
Jag ligger och stirrar på mitt stökiga rum och tänker "sen" om en stund, men den stunden kommer tydligen inte.

Ibland kan jag vara så dålig på att komma till skott med saker, Orkar inte, har ingen lust, så nästa morgon när jag vaknar och allt borde vara gjort så ser allt orört ut och jag har inte tagit mig för något alls.
"sen, lite senare" ja när fan är det då?

Jaa,,, de gör den verkligen. ingen familj, inga vänner runt omkring sig.
Har inte träffat mamma och pappa på jätte länge, vi går om varandra hela tiden och nu kommer vi inte ses på en vecka till. Eller till och med två kanske det blir för tror mamma ska vara på landet hela nästa vecka också.
Visst är det skönt att vara hemma själv, men samtidigt så känns det så ensamt, speciellt när man bott nära alla 8 tjejer i en hel vecka..
Men den här veckan har vart otroligt viktig och extra betydelsefull för mig och tjejerna, för nu dröjer det mycket, mycket länge innan vi alla kommer ses tillsammans igen=(
Anna och Jessi åker till USA då Jessi blir borta en hel termin och Anna två.
Helli åker tillbaka till Umeå och Johanna åker också till USA för att plugga.
Det blir jag och Natta kvar alltså.... Gud, jag är så glad för att Natta är kvar hemma i Sthlm med mig.
Sen måste jag träffa Rosanna och Emma någon dag också, så glad för att jag lärt känna dem bättre för de är verkligen toppen tjejer.

Som sagt, i morgon vid 09:30 åker jag och Walle mot Göteborg, där ska vi bo på hotell i 2 nätter sen styr vi vidare till Malmö där vi ska bo i Turning torso, hans brorsa har nämligen en lägenhet där som vi får låna=)
Det blir mer festande och roligheter denna vecka alltså!! Känns så undeerbart att man verkligen tar vara på sommaren.
Men nästa vecka börjar allvaret igen. Jobb 2 veckor framöver sen tillbaka till skolbänken.

Ha det fint alla ni, jag kommer troligen uppdatera från götet!!


PUSSS