pemmy

Eller kan det vara så att vi människor har en tendens att tro att det vi inte har eller får är precis DET vi vill ha..
jag vet faktiskt inte, och lika många gånger har jag grubblat över just de...
Kan det vara så att vi uppskattar saker mer när vi märker att vi just förlorat dem? För medan vi fortfarande har dem så är det inte lika spännade och intressant som när man helt plötsligt märker att det rycks ifrån en.

När jag nu börjar tänka så är människan ganska knepig.
T.ex så är jag trött på att sitta här hemma i mitt rum varje dag och tillbringa den mesta tiden i säng vid datorn och teven, inget jag uppskattar sådär super mycket. Sen om jag väl åker bort på semester eller vad det nu kan tänkas vara så kommer tillslut den där tanken "borta bra, men hemma bäst" och jag kan längta så in i helvette tills jag får komma hem och spendera en hel dag i mitt rum, i min älskade säng.
Men när jag väl ligger här hemma, så tänker jag istället "ååh vad jag vill tillbaka"
Känner ni igen det kanske?

Eller t.ex. om man dejtar någon och han hör av sig väldigt ofta. Man tänker att jajaja, de är väl mysigt men han kanske är lite väl på och hör av sig lite vääl mycket eftersom man själv kanske känner sig osäker på vad man känner.
Sen helt plötsligt så vill han inte ses mer, och man inser plötsligt att man verkligen ville fortsätta träffa den där killen. Men då är det ju kanske försent. You don't know what you miss until it's gone, känner ni igen de kanske?
Man kanske helt enkelt tar lite för mycket förgivet, bara för att en person hör av sig jätte mycke och visar jätte mycke intresse så får man helt plötsligt ett val, man har pucken i sina egna händer och då kanske det inte blir lika spännande?
är inte de sjukt?!?!?!
Sen när man förlorar pucken till den andre så inser man att målchansen  kanske helt plötsligt är långt borta.

Hänger ni me?

De kan iof också vara för att vi människor kan vara experter på att måla upp den perfekta bilden om saker och ting.
Åååh tänk om det hade blitt vi, han hade vart perfekt för mig, så underbar och allt. Även om man förlorar något så är det inte säkert att allt skulle bli så himla perfekt som man trode ifall man inte hade förlorat det.

Jag tror att allt har en mening, är det inte meningen så blir heller inte så fallet.
På så sätt är det också lättare att släppa det.  Ett Enkelt och ganska skönt sätt att tänka på.

jaaa, jag säger ju de. På kvällarna väcks tankarna till liv i Emelies lilla huvud.