pemmy

Poledance är en vacker och fysiskt krävande sport. Relativt ung, fortfarande under utveckling och förändring lånar den många element från gymnastik och akrobatik, framförallt den arealiska cirkusakten "chinese poles".
För att verkligen behärska konsten krävs ihärdig träning, styrka, smidighet, disciplin, balans och en god portion mod. Poledance är med andra ord inte detsamma som striptease; det handlar inte om att ta av sig kläderna.

Som träningsform är poledance unikt och kan närmast jämföras med en blandning av dans och redskapsgymnastik. Unikt är också hur lättsam och rolig träningen är. Någonting som många människor världen över har upptäckt. Hollywoodkändisarna gör det, tidningarna skriver om det, trenden är här för att stanna.

Vad gör man när det känns som livet hängt upp sig? Vad gör man när livet saknar mening? Vad gör man när man har lust med att bara skita i allt och sätta sig ner på rumpan som ett litet barn med armarna i kors och grina tills tårarna tar slut och bara totalvägra? Vad gör man om man har lust att ta en paus från ALLT bara för en liten stund?

Har ni funderat på att vi aldrig kan ta en paus från oss själva?

Det brukar jag fundera på, tänk att man ska leva med sig själv hela livet ut. Ibland skulle jag bara vilja vara en liten fågel och sitta på min gren och sjunga dag ut och dag in, tänk så bekymmerlöst. Varför har vi människor fått denna förmåga att kunna känna så många känslor som vrede, sorg, har, kärlek, saknad, glädje, hopp, förtvivlan, besvikelse, ångest, m.m. och varför ska vi vara så jäkla påverkbara, så starka men samtidigt så sårbara.

Allt runtomkring oss påverkar oss, det påverkar vårt humör, våra förväntningar och förhoppningar. Alla möten, alla människor, all information som vi ständigt proppas med, alla relationer, allt vi ser och hör. All det som formar oss till dem vi är. Allt som formar våra känslor, det som vi inte kan undvika att känna.
Och det är just DET! Att vi inte kan styra över våra känslor.
Tänk ändå så skönt det skulle vara att kunna tänka " nej nu ska jag inte känna sådär" så vips, så är de känslorna helt borta. Eller om man kunde vakna upp en morgon och bestämma att i dag ska jag känna mig lyckligast i hela världen, och så gör man det.

Men en sak ska man tänka på här i livet, trots alla känslor som man inte kan styra över, så handlar mycket om inställning, kraft och vilja. Att ha den rätta inställningen påverkar oss mer än man tror. Om man sitter och gräver ner sig i allt som känns piss för stunden bidrar det till att allt känns ännu värre. Att istället försöka se positivt på situationer som inte utvecklats så som man vill så kan man istället kanske till och med vinna något utav det som hänt. Att vakna upp en morgon och se dagen som en ny möjlighet till att lära sig saker, eller till att försöka ta tag i saker man länge lagt åt sidan motiverar en själv mer än man tror. En god inställning peppar en själv, och om man verkligen tänker efter så finns det för och nackdelar med det mesta i livet. Det gäller bara att man försöker se nackdelarna ur en positiv vinkel, eller att man helt enkelt ser det svåra som en del av livet. För så är det faktiskt, om allt bara var enkelt och så otroligt bra hela tiden, hur skulle man då kunna uppskatta det vackra och fina? Även om jag talar om att inställningar har en stor roll i hur vi mår och hur vi ser på livet så menar jag inte att en rätt inställning gör oss ständigt lyckliga. Men däremot kan det vara bra att fundera på hur ens egen inställning ser ut till saker och ting. Kanske går man och mår dåligt i onödan över småsaker som egentligen inte skulle vara så besvärliga om man bara såg det från en annan vinkel där man helt enkelt ändrade sin inställning till problemet.

Även om jag ibland kan vara trött, less och känna ovishet inför framtiden, undra om jag kommer klara det jag gett mig in på, eller om jag bara mår piss någon dag, så försöker jag alltid hitta en orsak till varför jag känner så, samtidigt som jag söker djupt inom mig själv efter svaret. Det är just då man ska ta fram sin inre styrka, sin motivation, sitt hopp och sin positiva inställning. Jag vet att jag kommer lyckas i livet, jag vet att jag är bra och duger som jag är. Även om man ibland möter människor som försöker trycka ner en, eller om man möter svårigheter i livet som får en att tvivla en aning så kommer iaf jag aldrig låta någon ta ifrån mig min värdighet och trohet på mig själv, jag kommer aldrig att låta någon tycka ner mig.

Men visst är det viktigt att också få vara ledsen och tycka att saker och ting är jobbiga. Det är också viktigt att man får utlopp för sina känslor istället för att försöka trycka bort dem. För om man inte vill kännas vid sina känslor så leder det till att man istället gömmer dem djupt inom sig själv, och för eller senare måste man möta dem.

Ett sätt för mig att bearbeta känslor och funderingar är att skriva ner dem, för då får man på något sätt ut dem ur kroppen. Även om ingen lyssnar eller om man inte får någon feedback så är det ett perfekt sätt för mig att kunna släppa det för stunden och tänka på något annat.

Jag är en sådan person som tänker och funderar mycket, så ni får ursäkta för att jag ibland svävar bort i mina inlägg som jag gör nu. Men genom att få skriva av mig så bidrar det till att jag känner mig mer levande och en aning lättare!

Nu ska jag krypa ner i sängen.